Första workshopdagen! Jag hade förmånen att få sitta och observera våra Myanmariska TAB-lärare som lär ut metoder och arbetssätt till nya kollegor. Imponerande!
Kei Kei och Daw Wailay håller utbildning för kollegor på en annan skola än sin egen.
Lärarna får pröva de aktiviteter och metoder som Kei Kei och Daw Wailay lär ut. Efteråt diskuteras hur de kan applicera dessa i de egna klassrummen.
Bakgrundsinfo: I augusti 2018 var vi här och utbildade 6 av de myanmariska lärarna i kollegialt lärande. Vårt mål var att utbilda dem så att de själva skulle kunna hålla workshops för sina kollegor. Vi ville att de skulle dela med sig av sin undervisning och visa rent praktiskt hur de gör i klassrummet. Vintern 2018/19 höll de sina första WS och det föll ut mycket väl.
Igår var jag tillsammans med Eija Svedin, rektor för Hummelstaskolan, och Elinor Kennerö Tonner, rektor på Källbrinksskolan, på ”Skola som arenas” stormöte för att presentera projektet på Hummelstaskolan som innebär att NPF-säkra skolan. På Skola som Arenas stormöten samlas alla parter i projektet vilka bl.a. är elevhälsoteam i Enköpings och Älvkarlebys kommuner som även bjuder in representanter för socialtjänst och hälso- och sjukvård, brukarföreningen Attention Uppsala och lokalföreningarna Attention i Enköping och Älvkarleby.
Källbrinksskolan ligger långt före i arbetet med en NPF-säker skola och Elinors roll i arbetet på Hummelstaskolan är att handleda personalen då frågor uppstår om själva arbetet. Min roll som handledare är att handleda dem igenom SPSM:s studiepaket NPF.
Skola som arena för psykisk hälsa är ett projekt som genomförs av Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Akademiska sjukhuset. Mer om detta projekt går att läsa här!
Den 12 september fick min arbetsplats, Hummelstaskolan i Enköping, besök av Prins Daniel. Prins Daniel hade hört talas om vårt projekt Mer Energi i Hummelsta (MEIH) och bett om att få komma på besök för att få veta mer om projektet.
Dagen till ära hade mina elever i åk 3 fått fundera över vad en prins egentligen gör, var han bor, hur man blir en prins och hur en prins är. Frågorna väckte många tankar och eleverna fick reflektera.
Prins Daniel läser elevernas texter om ”En prins”. Foto: Anna Lundin
I media har besöket uppmärksammats och via sidorna nedan hittar du flera reportage från Prins Daniels besök:
Det har varit glest mellan mina träffar med kollegiet på skolan, sedan tillfälle 7 har det redan passerat 5 månader och vårt arbete med kollegiala observationer har varit helt beroende av hur drivna vi är som individer samt tid. Tid är alltid en faktor som spelar in i lärares arbetsdag och hur mycket vi än vill så kan inte allt få plats. Vad gäller kollegiala observationer så krävs en hel del förberedelse och mötestid både inför, under och efter det aktuella tillfället vilket innebär en del planering.
Att det har varit ett sådant långt uppehåll beror dels på att vi är tre förstelärare på skolan som alla behöver ges utrymme åt sina projekt och dels på andra möten som t.ex. arbetslagsträffar, lärarträffar och samtalskvällar. Om du arbetar i skolan så tror jag att du förstår situationen.
Nåväl, tillbaka till pedagogiskt forum tillfälle 8. Syftet med tillfället var att följa upp observationer som gjorts, få syn på utvecklingsmöjligheter samt få tid till att lägga upp en plan framåt. Efter en kort inledning skedde arbetet i samtalsgrupper om 4-5 personer/grupp och samtalen följde en tydlig arbetsgång med tid till egen reflektion, gemensam diskussion och tid till frågor och återkoppling.
Inledning
Jag läser vuxenpedagogik och i en diskussion kom vi att prata om begreppen ”Me” och ”I”, myntade av Mead (1995). Me som står för det reflekterande, medvetna jaget och I som står för det spontana jaget (Harlin, 2013). Som inledning på träffen startade jag upp med ett kort, ganska förvirrat försök till att ge mina tankar om dessa begrepp samt att koppla dessa till den lärandeprocess som sker hos oss själva genom våra observationer. Väldigt förenklat så tänker jag att om ”Me” t.ex. är den mer strukturerade som planerar och lägger upp lektioner så är ”I” den som jag faktiskt är i klassrummet när jag håller i lektionerna, den som är synlig för andra och som synliggörs när ”I” lyfts fram genom det uppföljande samtalet.
Det går såklart inte att se på detta bokstavligt som om ”Me” och ”I” vore personer, dessutom är begreppen ”Me” och ”I” mycket mer komplicerade än så, men det kan vara en hjälp till att förstå hur något fungerar och i det här fallet hur en lärandeprocess kan gå till. Meningen med våra kollegiala observationer är ju att vi ska reflektera över vårt eget handlande och sedan förändra och förfina detta. När vi gör det blir det professionella jaget mindre splittrat och en större medvetenhet kring hur vi faktiskt agerar blir synlig.
Min ”fantastiska” genomgång om Me och I.
I and Me – Symbolic Interaction
Samtalsmodell
Jag hade bara veckorna innan träffen deltagit på ett lärarmöte där en liknande samtalsmodell användes, denna inspirerade mig och jag strukturerade upp en liknande variant inför träffen.
Nedan är två exempel på samtalskort som jag förberett:
Första kortet inbjöd till spontan reflektion
Samtalskort 3 som lyfter fram tankar kring det samtalet som sker efter en klassrumsobservation.
Efter de olika diskussionerna återsamlades alla och delgav varandra sådant som kändes aktuellt att ta upp i hela gruppen. På sista samtalskortet fick mina kollegor en avsatt stund till att reflektera över och lägga upp en plan framåt. Många tog tillfället i akt till att söka upp varandra och boka in tider för besök och observationer vilket kändes mycket positivt. Våra kollegiala observationer är på väg att bli ett verktyg i vår organisation, det tar tid men jag är säker på att ju oftare vi utför dessa desto mer naturligt kommer arbetet att bli.
Röster från träffen
”Den som observerar får alltid ut något. För den observerade är det återkopplingen som ger något.”
”Vi lär oss mycket av att vara observatör.”
”Det är viktigt att kolla på det som är bestämt, själva fokusfrågan. Vill jag veta mer?”
”Tiden är den svåra.”
Källor
Harlin, Eva – Marie (2013). Lärares reflektion och professionella utveckling – Med video som verktyg. Linköpings Universitet
se det enskilda och kollegiala mötet som självklara arenor i utvecklingsarbetet
delta och vara drivande i skolans utvecklingsorganisation,
leda och driva utvecklingsprojekt som leder till förbättrade elevresultat,
kunna kommunicera och samarbeta med andra lärare genom att driva och leda det kollegiala lärandet,
vara intresserad av att utveckla sin egen professionalism,
vara väl initierad i forskningsläget gällande allmän- och ämnesdidaktik,
bidra till att synliggöra lärandet genom att driva och leda ett aktivt pedagogiskt utbyte.
För mig är det viktigt att koppla ihop mitt arbete med min uppdragsbeskrivning, detta för att synliggöra för mig själv och eventuellt andra hur jag arbetar med uppdraget.
Utvecklingsprojektet med fokus på ”ledarskap och förhållningssätt i klassrummet” har lett fram till ett gemensamt dokument för hur vi skall gå tillväga vid kollegiala observationer. I tidigare inlägg har jag mer detaljerat beskrivit hur arbetet har lagts upp men nu vill jag, som tidigare utlovats, såklart delge det dokument som vi har arbetat fram.
Dokumentet innehåller bakgrund, mål, syfte och arbetsgång. Det finns även en beskrivning av kollegialt lärande, kollegiala observationer samt framgångsfaktorer för bättre skolresultat. Nedan finns också två tillhörande observationsmallar som vi har arbetat fram.
Om du läser dokumentet och sedan funderar över innehållet så delge gärna dina kommentarer här på bloggen.
Vilken fantastisk idé av Fröken Ann (@frokenann, Ann Hultman Jakobsson), en blogg med inlägg av 365 olika lärare under 2016. Jag har anmält mig och skall göra ett av inläggen, häng på du också!
I tisdags (151117) hade jag förmånen att hålla i Pedagogiskt forum igen, faktiskt redan nummer sju i ordningen. Du som har följt mitt utvecklingsprojekt från första början vet att det övergripande temat är ”Ledarskap och förhållningssätt i klassrummet” och att vi just nu har landat i ett arbete med att ta fram en form för kollegiala observationer. Du som läser om projektet först nu och som kanske blir nyfiken och vill veta mer, du kan läsa mer här för att förstå vad arbetet nedan bygger vidare på.
Tillfälle 7
Programmet för dagen såg ut enligt följande:
Se över syfte, mål och arbetsgång
Diskussioner utifrån gjorda observationer
Utvärdering av de olika observationsprotokoll som ni har provat
Diskussion kring hur vi går vidare för att hålla arbetet levande
Syfte och mål med kollegiala observationer
För att arbetet skall vara väl förankrat i alla har det varit viktigt för mig att alla deltar i formuleringen av syfte och mål med kollegiala observationer. Arbetet har skett i mindre grupper, s.k. basgrupper, där alla har fått tycka till, nu satt vi alla tillsammans och gjorde en sista finslipning av formuleringarna. Vi kom gemensamt fram till följande:
Syftet med våra kollegiala observationer är att vi skall få syn på interaktionen i klassrummet, mellan oss som pedagogiska ledare och våra elever. Genom att göra kollegiala observationer kan vi dels lyfta generaliserbara frågor men även mer specifika sådana för att sedan utvecklas genom dessa. Frågor som lyfts kan t.ex. handla om lärarens förhållningssätt gentemot en enskild elev, elevernas lärandemiljöer och om dessa är effektiva.
Vårt mål är att vi, utifrån de frågor som uppmärksammas vid de kollegiala observationerna, skall utveckla och förfina vårt ledarskap och förhållningssätt, både som individ och som grupp, samt vår undervisning för att nå högre måluppfyllelse.
Vi vill kunna stötta och utveckla varandra, i en bra skola som skall bli ännu bättre.
Arbetsgång
När vi har arbetat fram vår mall för kollegiala observationer på vår skola har det vuxit fram vissa ramar att utgå ifrån såsom vad vi bör tänka på innan, under och efter observationen. Vi har t.ex. sett det som mycket viktigt att observatören och den observerade formulerar ett fokusområde för observationen i förväg så att båda parter är väl medvetna om vad som skall tittas på. Vår arbetsgång är ett förslag och kan användas som en vägledning i arbetet, punkter kan plockas bort och punkter kan läggas till, detta för att passa den aktuella situationen. Även formuleringarna vad gäller arbetsgången har nötts och stötts i basgrupperna.
Diskussioner utifrån gjorda observationer
Vi har haft två olika observationsprotokoll ute på ”remiss”, detta för att hitta ett som ska passa just oss. Inför tillfälle 7 har dessa protokoll prövats för att sedan kunna jämföras och utvärderas.
Vi kunde ganska snabbt dra slutsatsen att det är bra att det finns två olika protokoll att använda sig av, vilket gör att vi behåller båda förslagen. Vi har dock omformulerat några rubriker och vi kommer även att redigera skrivytan i det ena så att observatören får mer utrymme till sina anteckningar.
Det framkom att det har upplevts positivt att ha ett protokoll att hålla sig till då det håller observatören fokuserad och uppmärksam under hela observationstillfället.
Diskussion kring hur vi går vidare för att hålla arbetet levande
Nu när vårt arbete kring kollegiala observationer är framarbetat måste vi även hitta rutiner för att hålla arbetet levande. På skolan är vi tre förstelärare som alla skall få tid till sina uppdrag, detta gör att mitt nästa pedagogiska forum måste vänta till vårterminen. Vi måste hitta andra forum för att diskutera våra observationer och vi måste var och en vara drivande i att dessa överhuvudtaget blir av.
Vi kom överens om följande:
Vi skall göra minst två kollegiala observationer var per termin inklusive uppföljning
Våra fokusområden skall alltid kopplas till ett av skolinspektionens fyra bedömningsområden vilka finns med i deras framtagna observationsschema.
Arbetslagen skall ha en stående punkt på dagordningen som tar upp arbetet med kollegiala observationer.
Särskilda observationsveckor skall läggas in i kalendariet.
Arbetet med kollegiala observationer är allas angelägenhet
Ibland när man tror att man har flyt i sitt arbete kan det komma små anhalter som gör att det är dags att stanna upp och fundera över hur omgivningen uppfattar det hela och om arbetet är värt mödan, vem jag gör det för och hur det tas emot.
När jag höll i mitt senaste ”pedagogiska forum” uppstod en sådan situation och jag har funderat en del kring det som ifrågasattes, varför det kom upp nu (projektet har pågått sedan december 14) och hur diskussionerna egentligen går då jag inte är i rummet.
När jag var startklar och taggad att köra igång tillfälle 6 fick jag plötsligt frågan: Varför gör vi egentligen kollegiala observationer? Efter en förklaring till detta kom följdfrågorna: Vad är syftet med dessa?Har alla varit med i beslutet om att dessa skall bli till?Har alla vi kunskaper i samtalsmetodik?Hur skall kollegor ta emot det vi ser?Vet alla hur man observerar? Varför har vi pedagogiskt forum över huvud taget?Vem har beslutat kring fokus på ledarskap och förhållningssätt i klassrummet?Är det för att du brinner för ämnet? Ja, det var en hög av frågor och ifrågasättanden och jag kände mig ganska förvånad över sättet de ställdes på. Såklart måste jag ta till mig dessa frågor och fundera över om jag har varit väldigt otydlig med mitt uppdrag, om det inte anses värdefullt samt hur jag skall gå vidare.
Jag tror själv på det jag håller på med, och vikten av detta, och jag känner mig trygg i mitt uppdrag. Det jag gör vilar på vetenskaplig grund, jag vet att kollegialt lärande är en framgångsfaktor och kollegiala observationer likaså. I vår profession ingår att observera, hålla i samtal, ge konstruktiv feedback och att se utvecklingsmöjligheter. Vi utför detta dagligen men i arbetet med elever. Ur ett elevperspektiv kan det här bli riktigt bra, jag tror att det kan ge oss en större förståelse för hur det är att bli granskad och bedömd.
Jag kommer att arbeta vidare med mitt uppdrag och kollegiala observationer är fortfarande något vi ska utveckla tillsammans på skolan. Men… är alla med på tåget eller är jag på väg till en destination ensam, det är frågan!
Pedagogiskt forum, träff 6, gick ut på att redigera det dokument som jag sammanställt inför träffen utifrån förra tillfällets arbete, då vi arbetade med att ta fram en mall för kollegiala observationer. En mall som är förankrad i alla och som skall ligga till grund för de kollegiala samtal som skall föras efteråt.
Dokumentet, som fortfarande är ett arbetsmaterial, bestod bl.a. av:
ett utkast till bakgrund för arbetet med kollegiala observationer, en faktadel, samt syfte och mål
spelregler kring observationerna – hur gör vi t.ex. före, under och efter en observation
olika förslag på observationsscheman.
De olika arbetsgrupperna fick i uppgift att läsa igenom dokumentet, redigera olika formuleringar, fundera över om syfte och mål kändes rätt samt putsa vidare på de olika observationsscheman som utarbetats.
Nästa tillfälle
Inför nästa tillfälle som är inbokat till den 17 november skall alla ha provat något observationsschema, gärna flera, detta för att kunna utvärdera hur de fungerar i praktiken innan vi tar ett definitivt beslut kring vilket som skall gälla som vårt.
Vårt projekt ”Mer Energi I Hummelsta”, även kallat MEIH-projektet, uppmärksammas av lokaltidningen då vi har prova-på-kväll för föräldrar och andra intresserade.
– Okej, dags att köra i gång. Vi brukar säga minst tio varv.Runt väggarna i Hummelstahallen suckas och skrattas det lite åt aktivitetsledaren Richard Engströms välkomstord.I kväll har nämligen föräldrarna kommit hit för att testa det som deras barn gör varje dag, har ett pulshöjande aktivitetspass.
ceciliabergentz 