Workshop, dag 1

Första workshopdagen! Jag hade förmånen att få sitta och observera våra Myanmariska TAB-lärare som lär ut metoder och arbetssätt till nya kollegor. Imponerande!

Kei Kei och Daw Wailay håller utbildning för kollegor på en annan skola än sin egen.

Lärarna får pröva de aktiviteter och metoder som Kei Kei och Daw Wailay lär ut. Efteråt diskuteras hur de kan applicera dessa i de egna klassrummen.

 

Bakgrundsinfo: I augusti 2018 var vi här och utbildade 6 av de myanmariska lärarna i kollegialt lärande. Vårt mål var att utbilda dem så att de själva skulle kunna hålla workshops för sina kollegor. Vi ville att de skulle dela med sig av sin undervisning och visa rent praktiskt hur de gör i klassrummet. Vintern 2018/19 höll de sina första WS och det föll ut mycket väl.

Introduktion

Vi hinner knappt av flyget innan vi sätter igång med vårt arbete i Nyaung-U. Alltid lika förväntansfulla ger vi oss i kast med vårt uppdrag. De lärare som har rest hela vägen hit från Sverige är drivna, nyfikna och väldigt skickliga samt söker utmaning och utveckling. 

På väg till vår första arbetsdag! 

 

Den första dagen på plats bjuder vi alltid in till en introduktion där vi träffar alla myanmariska lärare samtidigt, eller i alla fall representanter från varje skola.

Kickan Hagroos, projektledare i Myanmar, informerar om TABs arbete. 

 

Vi informerar om TABs arbete, om läsprojektet, hur arbetet här kommer att se ut osv. samt reserverar även tid för att lära känna varandra lite bättre. Pirr i magen blandas med nyfikenhet och glädje hos både svenska och myanmariska lärare.

Det är inspirerande att vara tillbaka. Femte gången i Nyaung-U, Myanmar ❤️

Dags att damma av bloggen

Den här bloggen har legat i dvala länge nog nu och det är dags att damma av den igen för några inlägg. Först vill jag uppdatera er lite kring vad jag gör nu för tiden. När jag var som mest aktiv i mitt bloggskrivande arbetade jag som förstelärare i Enköpings kommun men sa upp mig inför läsåret 17/18. I uppdraget fanns mycket att reflektera över och mycket att dela med sig av vilket ledde till att jag skapade min blogg. Jag fick min karriärtjänst när dessa inrättades 2013 och vi var många som behövde sätta ord på våra uppdrag och även tillsammans försöka komma till rätta i vår nya roll. Som ni vet fick och får förstelärare både ta emot ris och ros från kollegiet, men vill betona (så att inga egna slutsatser dras från dig som läsare) att jag var väldigt förskonad från riset. Uppdraget som förstelärare var berikande för mig men med åren blev det också frustrerande, jag ville mer än vad det gav mig. Om uppdraget och hur jag arbetade finns det flera inlägg om här på bloggen. 

Sedan hösten 2017 arbetar jag på Mälardalens högskola som adjunkt. Jag är anställd på avdelningen för förskolepedagogik där jag dels undervisar på programmet och dels håller i uppdragsutbildningar som kan ske på annan ort och innebära fortbildning av barnskötare, förskollärare och rektorer. Jag upplever mitt arbete som oerhört stimulerande, den ena dagen är sällan den andra lik. Jag möter hela tiden nya utmaningar och lär mig så mycket nytt. 

Utöver mitt arbete så arbetar jag även som volontär genom organisationen Teachers Across Borders, vilket jag också har berättat om tidigare. Det är detta arbete som leder mig tillbaka till bloggskrivandet igen. Jag sitter just nu på mitt hotellrum i Myanmar och sammanfattar anteckningar som ska utvecklas till texter för nya blogginlägg. Håll utkik så kommer det första alldeles snart.

Välkommen tillbaka!

 

Filmen om vårt arbete – ”Sharing with Myanmar”

Filmen är inspelad vintern 17/18 då vi arbetade i Myanmar mellan den 27/12-17 – 8/1-18

Vill du stötta vårt arbete så finns det många olika möjligheter till detta. Du kan bli medlem i organisationen, bli månadsgivare eller lämna ett valfritt engångsbelopp. Vi tar emot via Swish 1230593228 men även via plusgirokonto: 57 25 44-5.

Teachers Across Borders hemsida hittar du här

 

Du kan också åka!

Har du följt mina inlägg från mina resor till Burma? Har du känt att du också vill göra skillnad? Det är läge nu att lämna in en intresseanmälan 🙂

Mind map

Jag använder mig gärna av Mind maps i min undervisning, både här och hemma. Jag tycker att det är en bra metod att använda för att ta reda på förkunskaper, samla svåra begrepp, fungera som en stödstruktur vid genomgångar osv. Jag tycker även att det är bra med det visuella stöd som metoden ger. Vi har valt att dela med oss av just den här metoden till de burmesiska lärarna då vi tycker att det är en enkel metod som kan gå att använda även här. Syftet med vårt arbete här i Burma är att ju att ge metoder som kan skapa en högre elevdelaktighet, vilket en Mind map bjuder in till.

Vi valde att introducera Mind mapping genom att visa hur man kan samla sina deltagares olika erfarenheter/förkunskaper, av ett ämne på ett enkelt sätt. I den här skaran av människor kändes det intressant för oss att samla in deras förkunskaper av landet Sverige. När frågan ställdes blev det väldigt tyst, ingen kände till något om landet. Då omformulerade vi frågan och bad dem istället att beskriva sina föreställningar om landet och hur de tror att det är i Sverige. Det gjorde det lättare för dem och efter varje nytt ”moln” som kom upp så spann de vidare på innehållet och kom på nya saker. Här ser vi ytterligare en fördel med Mind maps, att du, genom andras tankar, associerar till olika saker och kommer på nya.

Introduktion av Mind map.                                     Foto: Katja Westergren

Det räcker inte med att visa lärarna hur det går till att använda metoden utan de behöver även aktivt få prova på att skapa en Mind map och få syn på hur den kan användas på olika sätt. På bilden nedan håller vi en workshop i övningen ”Expert Puzzle” där lärarna samlas kring en diskussionsfråga som de sedan skapar en Mind map kring. Här används först metoden till att dokumentera diskussionen och sedan används den som ett underlag till en sammanfattning av det sagda, vilket då påvisar hur den kan användas som en strategi för att minnas vad som har diskuterats.

Lärarna får själva använda sig av Mind mapping för att få en förståelse för hur metoden kan användas.

Alltid efter en presentation av en ny metod får lärarna sedan tid till att diskutera hur de kan applicera metoden i sin egen undervisning.

What? Why? How?

Vi har några grundläggande metoder som vi alltid delar med oss av i skolorna. Metoder som vi själva använder varje gång vi håller workshops, detta för att modellera hur lektionerna går till så att de burmesiska lärarna kan använda dem i sin undervisning. En av dessa är What? Why? How? ”What” som är en frågeställning kring vad vi ska göra. ”Why” som ställer frågan: varför ska vi göra detta? Och ”How” som får oss att fundera över på vilket sätt vi ska göra det vi ska göra och hur de (lärarna/eleverna) ska lära sig. Tre grundläggande didaktiska frågeställningar som utgår från innehåll, syfte och metod. När vi sedan ska göra lektionsobservationer vill vi att lärarna har gjort en lektionsplanering utifrån de tre frågorna.

 

 

 

Regn

Vaknar till ljudet av ösregn. Igår ställdes skoldagen in p.g.a regnet vilket inte bådar gott för idag. En dag går väl an men två! Vi har hållt våra workshops men har lektionsobservationer och coachning kvar. Den bästa biten nästan där vi får se vilka metoder lärarna har tagit till sig och på vilket sätt. Det är också oerhört givande, både för dem och för oss, att få sitta ner med var och en och prata om just deras eget lärande och undervisning.

Att hålla workshop i Burma

Att hålla workshop för de burmesiska lärarna innebär att ge dem nya metoder som de kan använda i sin undervisning, utifrån de förutsättningar som de har. De har strikta lektionsplaneringar som de måste hålla sig till, ingen lektion får hoppas över. Lektionerna är ett visst antal minuter och dessa går inte att rucka på. Eventuellt kan de göra små justeringar när vi är här, och ska göra lektionsobservationer, men helst inte.

När vi planerar våra workshops måste vi alltid vara medvetna om att lärarna har ett helt annat undervisningssystem och ett väldigt, för oss, annorlunda sätt att undervisa på. I våra workshops måste vi vara mycket metodiska och tydliga, vi kan inte förutsätta att lärarna vet utan vi måste hela tiden förklara de ord och begrepp som vi slänger oss med. Vi är inte här för att få dem att göra som vi gör utan vi är här för att ge dem nya metoder som går att tillämpa i deras undervisning. Enkla metoder som inte kostar. Här skriver lärarna på ”svarta tavlan” med en tavelkrita som dammar ner hela klassrummet och en tavelsudd som är så utsliten så att det skriker i tavlan när de suddar. Det är väldigt lätt att se sig om efter vad som inte finns eftersom vi vet vad som kan finnas, det skulle bli en väldigt lång lista om jag skulle skriva ner allt. Istället måste vi se vad som finns och utgå från detta:

• Griffeltavla i vissa fall en upphängd WB
• Tavelkritor
• Tavelsudd
• Bord eller bänkar
• Ett klassrum, ibland med fyra väggar, ibland inte
• En lärare
• Elever

En variant av klassrum, som en bungalow av större modell. Här finns en blackboard, tavelkrita, sudd, bord och bänkar. Tre väggar då den andra långsidan är helt öppen.

Det här klassrummet ligger i en betongbyggnad. Här finns fyra väggar, en enkel WB, och bord med tillhörande bänkar. Det ljus som finns är dagsljuset.

Detta är ett alldeles nybyggt skolhus. Bänkar på långa rader fyller rummet och man får snirkla sig fram. Här finns faktiskt glasfönster och en trädörr, på väggarna har kommit upp lite dokumentation av elevarbeten. En blackboard och dess tillbehör finns längst fram där läraren skall stå och undervisa.

Även här är ett klassrum av bambu, med tre väggar och en blackboard. Som ni ser sitter eleverna direkt på golvet och skriver på vad vi skulle kalla bänkar och som vi kanske skulle kunna tänka oss att sitta på om det var nödvändigt och inget annat fanns.

Nyaung Kyit Pin

I år har jag fått förmånen att, tillsammans med en TAB-kollega, starta upp TAB´s arbete på en helt ny skola i Nyaungområdet. Precis som övriga skolor är det en klosterskola som drivs av en munk. Skolan ligger i regionen Sagaing, ca 1,5 h bilfärd härifrån.

Idag var det vår första arbetsdag på just den skolan. Vår bil var bokad till 7.45, det är inte alltid så att den tid man sagt gäller, men faktiskt så fanns det en bil på plats, en bil med flak 🙂 Bil och chaufför som var beställd hade fått förhinder och detta var alternativet. Flexibla som vi lärare är hoppade vi glatt upp på flaket.

Den här bilen blev inte vårt färdmedel trots allt, utan en taxi beställdes.

På skolan visste vi att ca 10 lärare satt och väntade på oss och när vi kom fram ombads vi att komma in i klostret. Där satt ca 10 äldre män på golvet och log vänligt och nyfiket mot oss och vår första tanke var att dessa var lärarna. Hjärnan gick snabbt upp på högvarv och började omarbeta våra workshops. Hur skulle vi nu anpassa övningarna efter dessa män? Under testunden som vi fick, tillsammans med munken, fick vi dock klarhet i att männen på golvet var byns äldre män och att de lärare vi skulle träffa satt i skolhuset och väntade.

9 unga kvinnor var de lärare som väntade på oss.

Vi hade en fantastisk första dag med intresserade och nyfikna lärare. De arbetar alla som volontärer på skolan, de får en summa pengar för sitt arbete men det är säkerligen ingen hög sådan. Hur våra workshops går till kommer det ett nytt inlägg om, ni vet internetuppkopplingen… jag får ta en bit i taget.

Skolhuset i Nyaung Kyit Pin